Hur många gånger har man inte jobbat häcken av sig och känner sig sååå duktig sen sätter man sig tillbaka och begrundar verket och vips börjar man söka efter den där krypande oron, kan det verkligen vara så att det är bra nu? Har jag inte missat något? Kan det hända nya saker som gör att allt raseras?? Och vips är den krypande oron där, av ingen anledning alls mer än mitt eget inre krig.
Mitt mål är att detta upphör nu! Jag måste lära mig släppa saker, händelser, osköna magkänslor och att man lägga ner energi på fiktiva händelser som aldrig sker.
Nu, här och nu skall jag levalivetnu varje dag.
Lottis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar