onsdag 1 april 2009

Life is like a box of chocolates.....

Livet går i direktsändning - jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det kräver mod att stanna upp och titta in i sitt eget "direktsända" liv. Det blir som att titta på en film av och med en själv. Där familj och vänner är med. Där scenerna är mitt hem, min närbutik eller gymmet där jag tränar.
För det mesta kan jag scenen utantill men ibland händer överraskande saker och man måste improvisera. Jag har varit duktig på att improvisera i veckan.

Positiva oväntade händelser har varit att vänner från andra sidan jordklotet hittat mig på Facebook. Andra överraskande händelser är ett oväntat gensvar på något man inte ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig få minsta respons på?! Det är kul att improvisera då.

När ett litet vitt kuvert från Statistiska Centralbyrån upplyste mig att mitt företag skulle inkomma med uppgifter om storleken på vår utrikeshandel för första kvartalet tog det skruv. Denna information är beställd av Riksbanken och jag upplystes om att jag kan inte neka att delta för då beläggs jag med vite.

Då är det slut med att improvisera - då bara smäller det till i skallen och jag sitter - ångande, fly förbannad - med telefonen i högsta hugg och ringer till Statistiska Centralbyrån.
Jag är inte med på detta!!! Hör du det!!! Skriker jag i telefonen...damen i andra änden säger lungt men behärskat - men låt mig förklara. Vi utför bara ett uppdrag beställt av Riksbanken. OCH???
Det skiter jag långsamt i - skriker jag i luren - ta bort mig från den där jäkla listan skriker jag...!!

Slutligen gav damen (läs skräcködlan) med sig och gav mig ett telefonnummer dit jag kan vända mig för att klaga och begära att bli befriad från detta uppdrag. Jag har inte fått tag på den personen ännu men fortsättning följer........

Ett mysigt samtal från någonstans i vårt land gjorde susen....jag är lugn och nöjd. Tänk vad lite gos kan göra - även om det är på telefon. Det skulle den där damen från Statistiska Centralbyrån förmodligen också behöva men henne skäller man förmodligen på för det mesta. I allafall jag.

hadetgöttisolenvänner

Inga kommentarer: