Tiden flyger iväg!!! De sista dagarna har jag levt i ett vakum. Att verkligen vara här och nu är mycket svårare än jag kunde ana och en stor utmaning att uppnå.
Känslan av att inte komma ihåg detaljer under dagen är skrämmande. Är man på väg in i väggen då eller?
Det är som när man kör bil och ibland kan inte ens kan komma ihåg vad man passerat, om man mött någon trafik, sett några gångtrafikanter eller cyklister och då är man är ju rent livsfarlig.
Jag tror att man måste börja med att leva här och nu i små portioner. Lära sig fånga ögonblicken och njuta av dem!
Det är svårt att komma ur ett stressvakum när man väl kommit in i det och saker och ting bara flyter på. Jag är ute nu och känner igen.
lotsalovetoyaall
torsdag 6 mars 2008
onsdag 27 februari 2008
Fick besök i helgen. Ett himlastormande besök som tog andan ur mig och effekten låg kvar hela dagen igår och lite idag också. Negativt alltså!
Igår var jag skitförbannad på allt! Kunde liksom inte fatta varför, det slog mig först idag på morgonen att det var mitt besök i helgen som ställt till det för mig.
Varför blir man sådan? Jag älskar nämligen att ha folk på besök men kom på att det skall nog vara när det passar mig och på mina villkor. Vilka är dessa då? Efter ett tags tankeverksamhet i frågan kom jag fram till att det kan vara hur som helst med det och är helt beroende av dagsformen, känslan och stämningen. Börjar jag blir för bekväm? Kan man få vara det? Svar jajamensan
Är en stämningsperson som för det mesta sprider engergi till mina kontakter, även när jag är arg för då häver jag ur mig vad som helst fast med mycket sarkasm och humor. Mitt verktyg för att bli av med ilskan är faktiskt humorn ganska svart sådan.
Tomorrow new challenges!
Igår var jag skitförbannad på allt! Kunde liksom inte fatta varför, det slog mig först idag på morgonen att det var mitt besök i helgen som ställt till det för mig.
Varför blir man sådan? Jag älskar nämligen att ha folk på besök men kom på att det skall nog vara när det passar mig och på mina villkor. Vilka är dessa då? Efter ett tags tankeverksamhet i frågan kom jag fram till att det kan vara hur som helst med det och är helt beroende av dagsformen, känslan och stämningen. Börjar jag blir för bekväm? Kan man få vara det? Svar jajamensan
Är en stämningsperson som för det mesta sprider engergi till mina kontakter, även när jag är arg för då häver jag ur mig vad som helst fast med mycket sarkasm och humor. Mitt verktyg för att bli av med ilskan är faktiskt humorn ganska svart sådan.
Tomorrow new challenges!
tisdag 26 februari 2008
levalivetpunktnu föddes idag
Resterande dagar skall jag leva här och nu. Det finns massor av sätt på vilka jag omedvetet förmodligen tänker förstöra min egen ambition, den vanligaste blir nog stressen.
Hur många gånger har man inte jobbat häcken av sig och känner sig sååå duktig sen sätter man sig tillbaka och begrundar verket och vips börjar man söka efter den där krypande oron, kan det verkligen vara så att det är bra nu? Har jag inte missat något? Kan det hända nya saker som gör att allt raseras?? Och vips är den krypande oron där, av ingen anledning alls mer än mitt eget inre krig.
Mitt mål är att detta upphör nu! Jag måste lära mig släppa saker, händelser, osköna magkänslor och att man lägga ner energi på fiktiva händelser som aldrig sker.
Hur många gånger har man inte jobbat häcken av sig och känner sig sååå duktig sen sätter man sig tillbaka och begrundar verket och vips börjar man söka efter den där krypande oron, kan det verkligen vara så att det är bra nu? Har jag inte missat något? Kan det hända nya saker som gör att allt raseras?? Och vips är den krypande oron där, av ingen anledning alls mer än mitt eget inre krig.
Mitt mål är att detta upphör nu! Jag måste lära mig släppa saker, händelser, osköna magkänslor och att man lägga ner energi på fiktiva händelser som aldrig sker.
Nu, här och nu skall jag levalivetnu varje dag.
Lottis
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
