Underbara ungar

Hur stolt får man vara över sina barn utan att det väcker anstöt? För är man för stolt så tycker folk att det blir för mycket. Lite tråkigt att inte folk kan skryta över sina barn, de är ju det bästa som hänt oss och har de bara fått rätt stöd och peppning i livet kan de lyckas med vad de än föresätter sig att göra.
Många, inklusive mig själv tycker att så länge barnen är lyckliga så är vi som föräldrar också lyckliga. Väldigt lagom att tycka så, då sticker man inte ut eller så. När barnet däremot lyckas, och är framgångsrikt, ja då måste man ta det lugnt i sin iver och stolthet i att för vänner och bekanta berätta i allt för stora ordalag och superlativ om hur duktig din unge faktiskt är!
Nu har jag beslutat för länge sedan att SKITA fullstädigt i vad folk tycker om detta och skryta så mycket jag vill om mina barn. Jag är så jäkla stolt över dem och jag njuter i 110 av att de lyckas och att de är lyckliga.
Jag är en superduperstolt mami

Jag fortsätter att läsa av

Intuition är en förbannelse! Min mage säger en sak och min hjärna försöker nyktert övertyga en annan. Faan jag blir alldeles matt.
Någon i min närhet gör något jag inte kan rå över och som jag inte kan stoppa. Vad händer? Jo jag känner att det är något galet så klart, lika klart som det är när solen skiner.
Om jag bara visste vad som hänt och hur så jag kan stänga igen, backa och skydda mig mot denna outhärdliga malande magvärk som sätter åt mig i mellangärdet. Att känna sig nedstämd och säker på att något har gått fel är för man bara vet! Man står på osäker mark. Det gungar under fötterna. Himlen svajar och jag förlorar fotfästet, igen......det är en förbannelse.

Giv mig styrka. Jag vill inte dela med mig eller delas med någon. Jag behöver trygghet, jag behöver värme och jag behöver VETA att jag får det utan prut!

kramarefterettalldelesförlångtuppehållgovänner!