Min vän finns inte mer

Natten mellan måndag och tisdag inträffade det ofattbara, min älskade vän Anne-Li gick hastigt bort och lämnade oss alla i offattbar sorg och saknad. Jag har fortfarande inte fattat att det inträffat. Det kommer nog att ta ett bra tag innan jag inser att det verkligen gjort det, om jag ens gör det.
Vi har haft många underbart roliga dagar tillsammans på golfbanan och alltid, alltid har jag känt mig fylld av energi och glädje när vi avslutat vår runda.
Det finns få bland oss som ger så mycket av sig själv som Anne.Li gjorde. Hon brydde sig, hon engagerade sig på ett personligt sätt och det bästa med Anne-Li var hennes smittande skratt. Ibland skrattade vi så vi höll på att kissa på oss. Hennes varma humor och underbart finurliga sätt att se humorn i vardagen gjorde att det var alltid underbart att finnas i hennes närhet.
Vi gick alltid ut på golfbanan när det var vackert väder, vi spelade inte när det var regn eller kallt, inte så mycket för golfen som för sällskapet, snacket och skratten. Det var ren och skär terapigolf för oss båda. De få tillfällen då någon av oss inte mådde bra i själen, räckte det med att vi träffades och snackade så kändes allt genast mycket bättre. Anne-Li var en sann vän som spred massor av positiv energi och värme, nu finns hon inte mer, Tack Anne.Li för att jag fick chansen att vara din vän, tack för alla underbara samtal och tusen, tusen tack för alla skrattanfall vi haft under åren. Tack.
Din vän som saknar dig så.

Underbara ungar

Hur stolt får man vara över sina barn utan att det väcker anstöt? För är man för stolt så tycker folk att det blir för mycket. Lite tråkigt att inte folk kan skryta över sina barn, de är ju det bästa som hänt oss och har de bara fått rätt stöd och peppning i livet kan de lyckas med vad de än föresätter sig att göra.
Många, inklusive mig själv tycker att så länge barnen är lyckliga så är vi som föräldrar också lyckliga. Väldigt lagom att tycka så, då sticker man inte ut eller så. När barnet däremot lyckas, och är framgångsrikt, ja då måste man ta det lugnt i sin iver och stolthet i att för vänner och bekanta berätta i allt för stora ordalag och superlativ om hur duktig din unge faktiskt är!
Nu har jag beslutat för länge sedan att SKITA fullstädigt i vad folk tycker om detta och skryta så mycket jag vill om mina barn. Jag är så jäkla stolt över dem och jag njuter i 110 av att de lyckas och att de är lyckliga.
Jag är en superduperstolt mami

Jag fortsätter att läsa av

Intuition är en förbannelse! Min mage säger en sak och min hjärna försöker nyktert övertyga en annan. Faan jag blir alldeles matt.
Någon i min närhet gör något jag inte kan rå över och som jag inte kan stoppa. Vad händer? Jo jag känner att det är något galet så klart, lika klart som det är när solen skiner.
Om jag bara visste vad som hänt och hur så jag kan stänga igen, backa och skydda mig mot denna outhärdliga malande magvärk som sätter åt mig i mellangärdet. Att känna sig nedstämd och säker på att något har gått fel är för man bara vet! Man står på osäker mark. Det gungar under fötterna. Himlen svajar och jag förlorar fotfästet, igen......det är en förbannelse.

Giv mig styrka. Jag vill inte dela med mig eller delas med någon. Jag behöver trygghet, jag behöver värme och jag behöver VETA att jag får det utan prut!

kramarefterettalldelesförlångtuppehållgovänner!

Iskall helg

Har tillbringat några dagar i Åre. Ett fantastiskt underbart men jäkligt kallt Åre.

Vi var en grupp eventproducenter från södra Sverige, inbjudna av ett flygbolag och flera av hotellen på orten. Sist jag var här var för minst tretton år sedan, även den gången på ett studiebesök för att titta på Åre som resmål.

Det har hänt mycket i Åre. Då för tretton år sedan fanns t.ex.inte Holiday Club, Då fanns inte något andra sidan järnvägen ner mot sjön. Centrum började med den lilla gula byggnaden som då var stationen, nu står det en stor stationsbyggnad där med galleria, snabbköp och underjordisk parkering.. Perrongen är lika lång som Åres hela centrum. I övrigt fanns här då liksom nu, ett litet sött centrum med de hotell som än i dag är några av de bästa och favoriterna bland Årebesökarna.

Andelslägenheter hade inte någon hört talas om och det fanns heller inte så många små butiker och krogar som finns idag.

Då fanns det en eller max två nattklubbar, nu finns det många fler. På den tiden var det största hotellet Vingresors anläggning uppe vid en av skidliftarna. Nu ser det hotellet närmast ut som en liten plutt där uppe på berget.

Copperhill är Åres senaste tillskott och även om det ligger lite avsides så är det redan ett av Åres populäraste hotell.

När det gäller turismen så har den också förändrats. Då fanns det inte så många ryssar! Om ens en enda. Någon enstaka norrman möjligtvis men inte så många som nu. Engelsmän och holländare fanns här inte alls vad jag vet men nu hör man dem överallt i Åre.

Wallmans Salonger har slagit ner sina säsongsrötter i Åre. De kör delar av den show som går i Stockholm och Köpenhamn. Bra jobbat även om lokalen Dippan lämnar en del att önska. De kör också afterski och gjorde ett gott försök med att försöka få igång oss alla.

Vi käkade god mat överallt. Bäst upplevelsemiddag åt vi nog uppe på Bustamoon. De bränner dessutom sin egen snaps, den var väldigt god. Här kan man även bada i tunna utomhus och få en visning av bränneriet med snapsprovning. Vi tittade på ett par hotell och i ordning var det Diplomat Åre, Holiday Club, Fjällgården. Åre Granen och Copperhill. Hotellen håller genomgående hög standard och har faktiskt fattat att samarbete med varann gynnar marknaden i Åre.

Nu går det dessutom direktflyg från Växjö, Göteborg och Stockholm. Det är ett bra komplement till tåget som fortfarande är det färdmedel de flesta väljer från södra delarna av landet.

Ikväll styr vi kosan hem och jag medger att det skall bli skönt att åka söderut för där är det varmare, bara minus 14 grader!

VarmakramarfrånettiskalltÅre