Fick besök i helgen. Ett himlastormande besök som tog andan ur mig och effekten låg kvar hela dagen igår och lite idag också. Negativt alltså!

Igår var jag skitförbannad på allt! Kunde liksom inte fatta varför, det slog mig först idag på morgonen att det var mitt besök i helgen som ställt till det för mig.


Varför blir man sådan? Jag älskar nämligen att ha folk på besök men kom på att det skall nog vara när det passar mig och på mina villkor. Vilka är dessa då? Efter ett tags tankeverksamhet i frågan kom jag fram till att det kan vara hur som helst med det och är helt beroende av dagsformen, känslan och stämningen. Börjar jag blir för bekväm? Kan man få vara det? Svar jajamensan


Är en stämningsperson som för det mesta sprider engergi till mina kontakter, även när jag är arg för då häver jag ur mig vad som helst fast med mycket sarkasm och humor. Mitt verktyg för att bli av med ilskan är faktiskt humorn ganska svart sådan.

Tomorrow new challenges!

levalivetpunktnu föddes idag

Resterande dagar skall jag leva här och nu. Det finns massor av sätt på vilka jag omedvetet förmodligen tänker förstöra min egen ambition, den vanligaste blir nog stressen.


Hur många gånger har man inte jobbat häcken av sig och känner sig sååå duktig sen sätter man sig tillbaka och begrundar verket och vips börjar man söka efter den där krypande oron, kan det verkligen vara så att det är bra nu? Har jag inte missat något? Kan det hända nya saker som gör att allt raseras?? Och vips är den krypande oron där, av ingen anledning alls mer än mitt eget inre krig.

Mitt mål är att detta upphör nu! Jag måste lära mig släppa saker, händelser, osköna magkänslor och att man lägga ner energi på fiktiva händelser som aldrig sker.

Nu, här och nu skall jag levalivetnu varje dag.

Lottis